Flickan och skatan

Jag har precis hällt opp en redig snutkopp kaffe och njuter av tystnaden. Tar med mig koppen och mystassar runt i huset för att småmäta några viktiga väggar. Total harmoni råder när jag hör skriket från vildmarken. Ljudet bär en aura av hes tant som kedjeröker under fläkten. På två steg är jag nere på undervåningen och där mitt på golvet sitter en skata.

Skatan blir livrädd för mig och jag blir livrädd för skatan så 1-1 på det. Fågeln hesvrålar på sina skatgangstervänner och jag ropar på uttråkad tonåring. Samtliga inropade uteblir. Nu är det kvinna mot natur. Lönnfet mot fjäderfä.

Skatan brallar sig, röktjuter och flaxar mot mig. Jag tjurfäktningsviftar med slapp filt. Har dessutom dragit på mig solglasögon pga vill inte få piratlapp för båda ögonen den här hösten. Genuint dålig stämning råder och balkongdörren är bara lite öppen.

-Näää du! Nu flyger du ut! Såååå jaaa där är dörren. Hör att jag överdriver göteborgskan oförklarligt. Är så inte kvinnan som talar med fåglar och skatan tykar sig innanför gardinen.

Men då får jag nog. Brer ut filten från Gripsholmsbutiken i Fjällbacka och liksom flaxar fram som en gigantisk rutig fågel. Skatan blir fundersam(alt utmattad) och tittar med sina små svarta ögon på spektaklet som kommer farande över parketten. Den hoppar ner på fönsterbrädan, bajsar ur sig vad tarmen har att bjuda och hittar ut.

Rutiga filtfågeln är skärrad efter mötet med naturen och häller ut det nu kalla kaffet. Hinner precis slå mig ner när rangliga tonårskråkan brööööölar att han spillt på sina nya jeans som han ska ha till skolan. Läget är tydligen sjuuuukt akut. Filtfågeln flaxar vidare mot tvättstugan medan skatans visitkort tronar på fönsterbrädan. Någon gång infinner sig lugnet….har jag hört.

Kommentera