En bra start på dagen sätter standarden för resten dagen har man ju fått höra. Därmed borde ju rimligtvis en hejdundrans start på semestern sätta standarden för resten av semestern. Därför drog jag igår igång son 10 år, morfar 87 år och mig själv Anna 41 på Äventyrsgolf.
Vädret var lynnigt. Ömsom storm, snudd på regn och ömsom högsommarvärme. Man fick välja mellan frossa och ymnig svettberoende på klädsel helt enkelt.
Redan på hål 3 ringde min telefon. Våra hjältar, sommarvikarierna behövde hjälp. Detta följdes av en rad samtal och problem som skulle lösas samtidigt som jag slog bort mig på hål efter hål. Morfars boll flög ner i vattnet 2 ggr och fick fiskas upp med håv av fnissande tioåring. Samme tioåring som även piskade upp tempot genom att hela tiden analysera nästa bana med hög röst parallellt med att vi andra fortfarande låg kvar i bunkern på föregående.
Efter 2 timmars svärande över kasst närspel, en morfar som önskade ett handikappsystem för alla i gruppen över 80 år och jobbsamtal i parti och minut stod jag som skoningslös (läs blygsam) segrare, ett slag före son och byäldsten. Bronsmedaljören slickade såren med en Magnum (glassen) och jag drack Äventyrsgolfens genomskinliga kaffe. Sonen toppade tillställningen med att bränna hela högerhanden på brännässlor. Lite så jobbade vi med semestern inledningsvis. Nu hoppas jag bara på seger i Vansbrosimningen också…. Seger över ofärdig crawlteknik, krampande vader och trång badmössa. Semestern är ny men den är sig på pricken lik. Nu ökar vi!