Jag förhandlar mycket med mig själv. Frågar mig om en vinterkappa för nästan 4000 kronor är för dyr, om jag ska ställa klockan på en kvart tidigare och cykla till jobbet och om det egentligen är så farligt att slänga i sig en kärleksmums på måndagen. Jag och mig själv jobbar ofta med udda uträkningar såsom att jag tjänar mer om jag köper något dyrare med tillhörande 10 % checken och då måste jag köpa något för de intjänade 10 %. Ja du hör ju…. Sedan fortsätter förhandlingen kring min träning. Där är jag sträng och bestämd. Släpper inga tvivel över bron. Där är det tesagt och tesagt gäller. Men i eftermiddags vet jag inte vad som hände. Jag lämnade kvar cykeln på jobbet, fick skjuts hem, bokade av veckans favoritpass och när jag frågade mig själv om jag fick ta en gräddkola ur nya fina glasskålen svarade jag ett rungande ja på det. Nu pågår förhandling om en kortare löptur i regnet men det ser ut som jag kommer säga nej till det och ja till att istället se ett avsnitt ”The affair” på HBO och lägga en ansiktsmask. Kanske får man bara finna sig i att inre förhandlingar inte alltid går den vägen man trott utan ibland, helt nonchalant tar raka vägen ner i karamellskålen.