Förnedringsspringa

25 september, 2014

Plötsligt går bussen om tio minuter. Jag kastar ner mina saker i väskan, rycker åt mig kappan samtidigt som jag loggar ut på datorn och klapprar sedan iväg med ekande klackar i korridoren. Väl nere vid entrén inser jag att jag aldrig kommer hinna.
Så jag börjar springa.
Tänker att nu är det upp till bevis.
Verkar konstigt om man inte skulle orka springa 800 meter med datorväska om man annars laddar för milen.
Men problemet i detta är inte orken utan förnedringen. Det känns inte bra att tjurrusa förbi kolleger med galen blick, flygande kappa och klapprande skor.
Spelar ingen roll hur mycket hästsvansen vispar. Det sunda vältränade uteblir.
Väl på bussen återhämtar jag mig snabbt. Vill inte gärna skylta öppet med tidigare förnedring.
Tänker att löpning är något som det är enkelt att romantisera över.
Som sist när jag tog en promenad i skogen och kände de perfekta stegen i marken på väg mot mig.
Åh, vad jag ville vara tjejen som sprang.
Klart det finns lycka i löpning.
Jag har bara inte funnit den ännu. Kanske lyckan når mig på söndag, då ska jag vara lite mer i steget och inte ligga steget framför. Kommer vara rätt hett klädd också!

v

0 kommentarer

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Liknande inlägg…

Tant Brun på mjölkpall

Tant Brun på mjölkpall

-Då sätter ni er på en pall inne i tvagningsrummet och fyller kopparkärlet med vatten som ni kastar över vänster axel. Då blir ni av med all negativ energi. Spaföreståndaren är...

läs mer
#älska löpning…….inte

#älska löpning…….inte

Nej någon kärlek till löpning existerar inte för mig. Ändå är det just löpning jag tränar mest. Löpningen är ju så enkel, bara att dra på sig skorna och liksom sticka ut. Alla säger så....

läs mer
Nollningen

Nollningen

Jag har bytt gym. Lämnat Sats efter många trogna år och köpt kort på Nordic Wellness. 44 år är jag, borde vara trygg och sval när jag nu knallar in genom dörren på mitt nya styrkeställe...

läs mer