Mailet från vår crawlfröken Malin fick vår lilla grupp att skaka till lite. ”Imorgon filmar vi och analyserar”.På en minut var nervösskämtandet om fettsugning på lunchen, spraytan av rygg och att vattnet fungerar som förstoringsglas igång. 
För mig började lektionen med att jag undrade varför jag såg så dåligt under vattnet. Simglasögonen låg kvar på land och nu vilar vi inte mer i den informationen.
En efter en filmades vi och pang så blev det min tur. Några av er (läs mamma) kanske minns min förra filmning. Jag såg då ut som ett stabilt stycke drivved som sakta gled fram utan mål och mening. Nu har drivveden blivit något annat…. En flumridestock. Alltjämt stadig och massiv men mera glidig i vattnet. Det är fasen inte illa att vara flumeridestock. Jag menar jag kunde blivit de där planlösa barnbåtarna men det blev jag inte. Nej en distinkt stock på väg mot ett stup. Det är jag det!