Står hålögd på åttaåringens handbollsträning. Dricker det svarta guldet och gör tummen upp till sonen. Kollar bloggen och ser en kommentar från någon som saknar våra dagliga inlägg. Jag saknar också dom dagliga uppdateringarna, innerligt. Allra mest saknar jag Karin och Sara. Jag har bytt jobb och mina bästisar har haft det otroligt intensivt på sina arbeten. Vi hinner inte ens maila varandra om
världsliga saker, än mindre ses. Tragedi!! Skönt att denna helvetesperiod snart är över. För utan de där två galningarna är mitt liv liksom lite grått. Ett gemensamt häxskratt om dagen håller magsåret borta. Tröstar mig med att snart ska vi på träningsläger. Då blir det vila, djupa andetag……och choklad!