Vilket underbart sätt avsluta arbetsveckan, med disco. Den rosa pälsväskan stod rätt ut. Popcorn, godis och dricka skulle inhandlas i väldig hast. Det dansjagades på dansgolvet och jag satt i discomörkret och skvallrade med de andra föräldrarna. Men någon riktig discodans blev det inte. Limbo är tråkigt och jag hatar dansstopp för jag förlorar bara, svarar vår stora flicka sin pappa när han frågar om discodansen. Han ler igenkännande. De är så lika. Han hatar också att förlora. Annat var det med lilla tjejen som dansande nonstop. Vid något tillfälle hade min man fått skämmas inför de andra föräldrarna då vår dotter stod och dansade på bordet. Jag ler. Vi är så lika. Klart man ska dansa på disco. När lampan är släckt och jag ligger bredvid min fina sjuåring undrar jag vad som var bästa med kvällen, för hon dansade inget.
– Det var att gå ut i regnet och hämta luft.
-VA! Var du ute??!!
– Ja, för XX, (hennes stora kärlek), blev så varm på dansgolvet att jag fick följa med honom ut och ta luft. Bara vi två. Han har så fina lockar, säger hon tyst innan hon somnar.