I mitt hem är det just nu så mycket känslor i omlopp att dom är lite all over the place.
I kväll är det nämligen disco och båda mina prinsessor ska givetvis gå. Hela veckan har det varit svårt och sova. Och varje gång som den oförstående pappa ropat: Nu får det bannemej vara tyst här annars blir det inget disco!!! har tårarna sprutade likt Lille Skutt på 4 åringen.
Som van coach och elitsatsare har jag försökt coacha mina flickor till att förbereda sig både mental och rent funktionsmässigt, läs klädval, skor och frisyr. Men de verkar inte ta det hela seriöst! Själv går jag nu en urtrist fredag till mötes. Undertiden som vänner skickar vinglada fredags sms, Instagramar mat och gör AW incheckningar på Facebook får jag sitta i discomörkret med en rosa pälsväska. Jag drog nämligen nitlotten i morse när flickorna fick lotta vem som skulle följa med vem på discot. Jag fick sena passet 19:00-21:00. Sedan fick även mamman dra en egen lott medan pappan gnuggade händerna och drog på stora vargflinet. Självklart fnös jag kyskt åt det oanständiga förslaget som stod på lappen.
– Du hade tur jag kunde ha skrivit samma på alla lapparna, sa han med en blink.
Jag fnös givetvis igen. Ja, ja…man ska aldrig säga nej. Det blir kul sedan, som vi brukar säga när det krävs en liten knuff utför isiga nedförsbackar i Tjejvasan till exempel. Nä, men strax dags för Disco. Ska bara åka över med några fåtöljer till min 75 åriga mamma. Hon har vinprovning hemma i kväll.