Idag fick jag nys om en bra sajt för att ha koll på spårningen runt om Göteborg. Jag blev så uppspelt att jag knappt kunde andas. Jag frossade i det olika inläggen. Vissa inlägg fick mig att dra åt öronen. Nä, det spåret var inte för oss. Nja, kanske och så ett ord jag lärt mig förstå: fulskidor!
Någonstans i det Värmländska skogarna minns jag att Karin ställde frågan om när vi börja prata fulskidor. Men då var det liksom redan försent för då var snacket redan i gång. Ingen visste.
Här om dagen kom min dotter hem och sa att de ska åka skridskor med skolan nästa vecka. Hon vill minsann inte hyra hon vill köpa ny, egna. Jag och min man skrattade rått. Nya skridskor, aldrig! Vad har hon fått det ifrån?? Ha, ha! Hon får hyra. När vi var små var hyra det finaste man kunde göra. Köpa något var inte tal om, om det inte var på någon Inbytardag. När jag läser fulskidor igen vet jag plötsligt var min dotters utspel kommer ifrån. Det kan vara så att mamman i huset stått och gapat om att skidorna i förrådet är inget annat än fulskidor.