Nu är det riktigt illa. På semestern försökte jag i alla fall snöra på mig skorna varannan morgon för att komma ut på en morgonpromenad. Tre dagar in på jobbveckan och det har inte blivit någon typ av fysisk aktivitet. Om man inte räknar en kvällspromenad till återvinningen. Sedan är det självklart så att en morgonpromenad i slottsparken känns bra mycket trevligare och glamourösare än vårt käcka bostadsområde.
Men nu får det vara slutlallat.
Min man har nämligen bestämt sig för att börja springa!!
Han har så länge jag känt honom, vilket är länge ungefär halva mitt liv, aldrig ALDRIG utövat en fysisk aktivitet.
Så när sjuåringen cyklar iväg med en flåsande pappa i släptåg, blir det snabbt en stor snackis bland grannarna.
Efteråt berättar min man ödmjukt att vår dotter efter en stund stannat cykeln och påpekat att: Mamma kan springa en, två mil och du orkar inte ens springa till busshållplatsen.
Så nu gäller det att skärpa till sig och visa vem som är familjens sprinter. Så länge som jag orkar springa till busshållplatsen är jag än så länge vinnare.
Tant Brun på mjölkpall
-Då sätter ni er på en pall inne i tvagningsrummet och fyller kopparkärlet med vatten som ni kastar över vänster axel. Då blir ni av med all negativ energi. Spaföreståndaren är...
Jag kan inte sluta skratta….. =) #underbaraunge
Men du kanske skall snöra på dig dojorna en kväll och springa till Lilla Spanien? Där finns bra pausfika, det vet jag från en säker källa!
I närheten av Lilla Spanien finns också möjlighet till fina backintervallpass. Bara en sån sak.