Plats för skratt

Det skojas alldeles för mycket i vår grupp. Speciellt i samband med prestation. Karin pratat Värmländska, Anna drar skämt som oftast inte hör till ämnet och jag häxskrattar det högsta jag kan. När vi som duktiga Rootcamp elever springer efter vår vikarie för dagen, Ola, pratar vi alldeles för mycket. Alla pratar för mycket. Ola säger att vi står i plankan tills det är tyst i gruppen. Eventuellt togs det plankrekord i Ruddalen just i den stunden. 

När vi sedan ska springa vidare skojas det igen. Anna vänder sig sött till mig och vinkar: kom Sara, han har kattungar i skogen. Efter det häxskrattet var det så att säga färdig skrattat, då Ola hade ytterligare övningar att plocka fram i rockärmen. 

Men så blev det dags att träffa storebror Reino för ett pass. Här är det ofta långt till skratt. I alla fall mellan mig och Anna som ofta fräser och spottar ilskna kommentarer om alla helvetesredskap som Reino släpar fram. Mitt i ett set ”kast och dunk med medicinboll” ser vi det tydligt. Reinos leende bakom den lite skyddande handen. Ett leende som endast ett ordentligt skägg kan dölja. Cirkus hängbuk bjuder på show. Och har det en gång börjat skojats är det svårt att få stopp på skrattet. Med eller utan skägg. 

Kommentera