Årets gåsmiddag avklarad. Ja, min släkt kommer från Skåne och finns det något som är heligt i min familj så är det Mårtens Afton och gåsmiddagen. Ikväll gick den av stapeln. I soffan efteråt tänker jag – kanske något långsökt – att en gåsmiddag är som ett Göteborgsvarv:
Sillsmörgås. (Inga problem. Här har man ork kvar. Typ som uppvärmning. En snaps på det.)
Svartsoppa. (Går fortfarande bra, men börjar bli lite tyngre. Framemot sista skeden infinner sig visst mättnadskänsla, men med lite god vilja så)
Gåsen! (Huvudrätt. Gott så man svimmar. Taktikäter bara en potatis. Smart, men vid sista såssörplandet blir andningen tung, men allt handlar om vilja)
Äppelkakan (Kippar efter andan på upploppet, men det ska gå. Hej och hå, allt går ner med vaniljsås)
Paltkoma, medalj och kaffe.