Min man gillar när jag är vild. När jag säger ja till att äta middag på gatuköket, serverar saft till lunchen och bjuder på fika mitt i veckan. De gångerna när jag fyller kylskåpet med olika dressingar älskar han mig. När jag efter en rövfredag lämnar jobbet med arga steg,(klockan 16:52 pip. Med känslan av att hade jag stannat åtta timmar till hade jag ändå inte hunnit klart), är det heller inte det största leendet jag möts av när jag kommer hem. Eftersom jag själv ser ut som ett åskmoln. Svårt att nå fredagskänslan med ett taskigt humör. Det är då jag släpper lös – den vilda. Det blir majonäs till mackorna, vi glömde handla och ingen orkar laga mat. Min man ler varmt. Jag föreslår att vi tar BILEN ner till godiskiosken. Ingen i familjen vill åka med men min man hejar på. Nerhasad i soffan med ena armen om dottern och andra om soffryggen skriker han: kom igen nu! 
För ett ögonblick tvekar jag. Snurrar snabbt bilnycklarna på fingret. Med Amigo Grande på tv:n skrikande i bakgrunden, gör jag just som programledaren säger. Gör det…gör det…
Det blir inte alltid som man tänkt sig men det kan bli bra ändå.