I vår familj var det länge sedan söndagen var en dag med reflektion och eftertanke. Springrundan ställs in pga av regn och morgonen börjar med hårda ord. Allt på grund av kärlek till en soffa. (Nedan följer en dialog. Gissa vem som är vem).
-Den ska ut! Ställ den i förrådet.
– Men där står ju spinningcykeln. Om vi klär om soffan blir den fin.
-Nej! Den passar inte här!! Det är som att ha en Ferrari i ett stall.
– Menar du att soffan är en Ferrari?
Om blickar kunde döda.
-Sedan det här gamla skåpet det ska ut. Då menar jag ut!
Vi bråkar lite till och jag säger:
Du är ett geni, du är bara född i fel tidsålder. Du skulle varit född på stenåldern. Arga steg går mot skåpet.
– Har vi nyckel till skåpet???
– Nej, säg inte att du låst det.
– Men det var ju en knapp här så jag tryckte.
– Typiskt män. Fräser till ordentligt. Allt som går att penetrera ska penetreras.
Tiden går. Springrundan ute blir ytterligare. I stället letar vi nyckel. Hittar en fjärrkontroll som varit borta och extra nycklar till huset.
– Wow, är det skattjakt i dag!
Med arga steg tar jag död på den glada rösten.
– Ja, letar vi riktigt länge kanske vi hittar min kärlek till dig.
Ett bullrigt skratt och ett dyrkande med ett lås är det sista jag hör när jag går upp för trappan och lägger mig på den hårda gamla soffan. Skulle gått ut och sprungit i stället.