Ska du ta simborgarmärket eller???
Ett roligt för stunden, men dåligt val, var att öppna en flaska vin kl. 22:00 på fredagskväll och diskutera kärlek och pengar med min bror. Jag vill gärna ha vatten till vinet och när jag häller upp ytterligare ett glass skakar han på huvudet och jag svara på hans tidigare fråga: Ja, faktiskt! Imorgon ska jag ta det fem gånger för att vara exakt. Så, lördagsmorgon och jag önskar att jag kunde ha solglasögonen på mig i simbassängen. Men 1 km över 20 minuter är förkastligt så jag plöjer mig fram. Plötsligt känner jag att jag fått en medtävlare. Välkommen tänker jag. På upploppet är det jämt. Tänker att det spelar ingen roll. Jag är ingen tävlingsmänniska och lägger mig gärna. Men då jäklar bestämmer jag att det är dags att väcka den björn som sover. Gör som Bengt-Åke lärt oss. Invagga motståndaren i falska förhoppningar, att jag helt enkelt inte har kraft att ta mig om. Då smäller det! Bam! Gör enligt simtränare Niclas mantra armtag-bentag-glid. Och jag går om oj, oj. Rakt in i kaklet. Men, så drabbas jag av dåligt samvete och mer hatad än vad jag är just då blir jag nog inte. Så jag gör en snabb vändning och simmar femtiometer till. Den arga tävlingsbaddräkten går snabbt upp ur simbassängen mot omklädningsrummen. Mm, det trodde du inte att hon i rosa skulle ta dig!!