Idag var det dags för veckans höjdpunkt. Helig lunch hos Karin i Råda församlingshem. Vi trivs där och jag tror att kyrkolokaler mår lite bra av lågmälda svordomar och okyska resonemang. En okristligt tidig skidträning bokades raskt in i helgen och Sara berättade om sina skidor som är inlämnade på tejpvallning. Resterande delen av gruppen vars skidor fortfararande ligger i bilen, fnasigt märkta av Trollhättans djupa skogar suckade imponerat. Vi hann även med att beundra Karins jesusbarn, värmeelementet direkt hämtat från fårstallet samt peta på alla saker på Fru Blennermarks vuxenkontor. Vackert! Sedan var roliga timmen slut och firma Vahlberg/Spolander ångade tillbaka mot stan. Återigen körde vi fel och hamnade i ljusskygga industriområdet. Alla vägar bär till Gasklockan så fort vi umgås. Efter ett par snutvändningar med familjebilen lämnades Sara tryggt av på sitt jobb. Snart helg, en stressig sådan med späckat schema. Men vetskapen om att i söndagsgryningen ska vi svischa på våra skidor igen med sött i ryggsäcken och äventyr i blick gör mig genuint uppspelt. Vem behöver tjusiga shoppingresor till New York när man kan öva stakning i Trollhättan med sina roligaste vänner?!? Det ena utesluter ju verkligen inte det andra men
för stunden vet jag att Karin, Sara, snö, och kexchoklad är precis allt jag behöver för att sänka axlarna. Skulle det sedan ändå råka bli så att vi åker och tränar på en annan kontinent är vi inte dom som gnäller. Man är ju som bekant så flexibel.