Morgon stund har guld i mun men inget är så fint som hemväg. Hemväg är ordet 2015. Ordet som vi sa till varandra när vi tuffade upp för sista backen i Mariefreds Kungliga Triathlon. Nu är det hemväg. Redan på vägen till morgonens Rootcamp tänkte jag på den där härliga känslan jag skulle ha när jag skulle köra tillbaka åt andra hållet.
Efter ett snabbt stopover på hemadressen, för att fläta flätor och göra tofsar, sitter jag plötsligt på jobbet. Ingen kan ana att jag redan hunnit springa som en idiot, trasslat in mig i TRX:en och gjort krabban på nolltid denna morgon. 
Men så är det också fancy Wednesday! Vid lunch blir det privatchaufför och festligt lunchsällskap. Och känslan likt hemväg kommer att bubbla inombords hela dagen.