Högklackat

Att vi har blivit tjejer som ställer klockan för att ta bilen till Borås för att åka skidor en lördagsmorgon är fortfarande lite chockerande för omgivningen.

Karin var på tubaträff och tog ansvar för kulturen medan vi brände iväg på 40:an. Sara pressade in bilen på parkeringen vid hestrastugan och sedan följde den obligatoriska vallahysterin som
i sin tur följs av toalett/spåravgiftspanik.

Först efter dessa steg och efter att Sara snäst av en farbror som avbröt vår mysiga konversation med funktionären var vi redo att ge oss ut i spåren som dagen till ära började med isig nedförsbacke av konstsnö. Vårt värsta underlag. Isen övergick sedan i kramsnö med genomslag av gran och fur. Det var då något hände med Saras skidor. Hon började liksom vagga på ett helt nytt sätt och när vi stannade upptäckte vi dom…..klackarna. Halva hestra satt klistrade under skidorna.

Gång på gång fick vi stanna och sanera. Mellan stoppen lyckades vi ramla lite för nära ett dike, snacka valla världsvant med tuffa skidkillar, bevittna ett manligt ego falla sönder i en klassisk framåtvurpa i uppförsbacke och faktiskt åka lite fortare än vanligt. En mil senare drack vi rosenkindade blaskigt kaffe i klubbstugan och åt schweizernöt. Så jobbar vi.

Nu har vi med andra ord 1 mil i benen inför Vasan och bemästrar att åka skidor på högklackat. Är det försent att anmäla sig till VM i Falun?

Kommentera