När man under en mil ser en vildmarksman, en orm och en dam som ramlar i lera vet man att man sprungit sitt första riktiga terränglopp. Det gjorde vi idag. Cami och Sara dundrade i mål på med våra mått mätt,TYP elittid. Jag for i in i fållan 5 minuter efter. Men så var jag också i grupp K40 och inte K35 som mina unga blixtsnabba kompisar. Så idag var gammal inte bara äldst utan också tröttast. Väl i mål kisade Sara mot horisonten och konstaterade med en knyck att nästa lopp minsann får bli utomlands och när Sara Star säger något så blir det så. Underbart för oss lite äldre att få komma ut lite. Hurra!