Det har gnagt mig ett tag. Den ena fantastiska högsommardagen löser av den andra. Facebook dränks av bilder på trettiogradiga termometrar och kvällsbad i solnedgång. Vi har det underbart! Men gnagandet blir liksom högre hela tiden tills jag fläker ur mig allt över familjens lördagsmiddag:”Alltså, vi ska inte dra upp till snötunneln i Torsby!?!”. Vad jag egentligen säger är Jag måste se lite snö nu. Vilka ska med?!?. Ingen av oss kände oss riktigt färdiga med längdskidorna när dom åkte in på förvaring i källaren och när jag tar fram dom känns det som att träffa en kär gammal vän. Så nu packar jag ner valla, handskar,pjäxor och en övertro på min åkning i väskan. I Torsby skidtunneln där det just nu är -3 grader började Karin, Sara och jag vår resa mot Tjejvasan. Det var där vår opedagogiska tränare förbjöd oss att åka i backen pga bristfällig kunskap och sa att vi inte skulle klara Vasan. Känner att jag måste göra detta igen för att få frid. På torsdag kommer jag med andra ord susa( läs panikploga) nedför tunnelns backe viskandes: Vi klarade det, vi klarade det!