På gymmet vräker jag upp handduken och vattenflaskan ur min stökiga träningsväska. Byter om i avdelningen närmast duscharna där de tuffa är. Dom som väljer skåp där har inte låtit julen ta ut sin rätt på samma aggressiva sätt som jag. Mitt bland dessa gladiatorer står alltså jag. Lönnfet, genomsvettig moder. Gladiatorerna utbyter några artiga träningsfraser med mig och när jag med ett fränt ryck sliter upp påsen som även tjänstgör som min necessär flyger den ut. I en vid båge seglar den. Innan den tar mark vid en av gladiatorernas perfekta små fötter dunsar den in ett skåp med ett högt klickljud. Blott iförd för små trosor och blossande kinder plockar jag upp den och slänger den bestämt. Semesterkaramellen som bott in sig i väskan. Den är röd, nästan självlysande. När jag tittar ner i väskan ser jag att fler karameller gjort väskan till sitt hem. Bjärta och lockande ligger de där och glimrar förföriskt. Jag låter dom ligga kvar. Man vet aldrig om det blir en mager vinter och då kan det vara bra med några Judas i väskan.