Slänger på mig ryggsäcken för att springa hem från jobbet. Efter 500 meter möter jag en gråtande kvinna med en papperspåse i famnen. Först susar jag bara förbi för jag är lite sen men känner direkt att jag inte vill vara en sådan som inte bryr mig. Sliter av mig lurarna med frän musik, vänder tillbaka och då hör jag ännu mer hur ledsen hon är. Lägger en svettig hand på hennes axel och frågar hur det är. Hon berättar då hulkande att det ligger en död papegoja i påsen. Den avled i papperskassen på spårvagnen på väg till veterinären. Nu bara står hon här med påsen och vet inte vart hon ska ta sig till. Jag sneglar ner i handduken och jo fågeln är stendöd. Hon gråter mer ju mer jag frågar om vad som hänt och till slut enas vi om att ta med hennes bäste fjädervän till Blå stjärnan ändå. Joggingturen ställs in, jag får ta vagnen hem för att hinna hämta min son. Tänker på den döda gojan i handduken, på hur kvinnans tårar bara forsade och känner att ursäkten till fritidspersonalen för min sena ankomst kommer låta som ett överspelat ljug.”Jo konstig grej…. Jag träffade en tjej med en död papegoja i en påse….” Sov gott lilla fågel grön!