Ledsamt ändå, det här med Stahre, att han nu lämnar IFK Göteborg som tränare. Gillade honom.
Min man säger att det var väntat. Kollegerna på jobbet också, fast jag ser att nyheten kommer lite som en chock.
Visst, kanske var det väntat men det var inte Mikael Stahres fel att det inte gick bättre för IFK i år. Det var ett nytt lag. Många pusselbitar som behövde komma på plats.
Den sista analysen är min egen och jag häxskrattade högt efter att den sagts både högt, vitt och brett.
Min man bara skakar på huvudet.
Ja, ja! Om Stahre inte har något särskilt för sig det närmaste får han gärna bli vår, Lip gloss och Voltarens, personliga tränare.
Anna berättade en gång att Mikael Stahre tränar på samma gym som hon.
Nu tränar Anna så mycket på gymmet att hon liksom blivit en inventarie på stället.
Och när det gått så långt då kan man snappa upp det mesta.
En gång lär Stahre ha sagt att: Kampen mot fetma får aldrig dö!
Och till det kan jag inte annat än hålla med.
Det är därför jag går raka vägen hem efter ett tofspass på gymmet, bryter en fyra av 200g chokladen och lutar höften så där gott mot diskbänken samtidigt som jag sköljer ner härligheten med Cola Zero.
För kampen mot fetma får aldrig dö!