Har fått låna helt cool cykel av världens snällaste människa. Jag ser hundra procent fräckare ut än jag känner mig när jag vinglar iväg på provtur på 27 växlar, typ 20 fler än vad jag är van vid.
Efter inledande svaj känns det bättre och för varje tramptag blir jag allt kaxigare. När jag bränner förbi en 70-skylt tänker jag att jag kanske ska sakta ner så jag inte blir tagen för fortkörning, hö hö.
När jag sladdar in framför dörren och möts av grannens avmätta ”Hallå Hurtbulle” och ser fräcka däckmärken på benet är jag närmast euforisk. Sen ser jag tiden. Samma tid som med min sjuväxlade damcykel med cykelkorg. Som det står i alla serietidningar: ”Hmmpf!”