I min familjs universum snurrar just nu samtliga planeter i olag. Son helt nedvarvad som bara en tonåring kan bli efter 2 veckors sommarlov, sambo en vecka kvar till semester i uppjagat jobbmood. Sedan har vi mig. Hej! Jag gick på semester i fredags efter en osannolikt intensiv arbetsperiod och har jobbtempot och semesterjublet rusandes i blodet på en och samma gång.
Vårt solsystem är med andra ord i oordning.
Sonen blassé, släntrandes, sambo på tårna, igång, snabb och jag som en ranglig, lättirriterad bro i mitten.
Innan jag somnar målar jag inre bild av första frukosten ihop på länge. Solig, skrattande barn, pannkakor och nypressad juice.
Rangliga bron vaknar 7 och smyger ner i köket för att laga den perfekta lovfrukosten.
Altanmöbler fylls med puffiga kuddar, det steks pannkakor, kokas ägg och bryggs kaffe med sällan skådad frenesi. Dukar fint under parasollen och slår mig ned i väntan på du-är-bästa-mamman/samboapplåden. Klockan är 8. Huset sover. Jag hetsvattnar försummade amplar och nyper bort torkade blad. Tänker att jag får väl äta min yogurt lite i förväg för att inte dö av hunger. När jag hukandes över min influencerbowl strör havregryn från hög höjd hör jag rassel från dukningen där ute. Störtar ut lagom för att se en skata raffsa runt och äga sönder dukningen. Allt porslin flyttas in och rengörs med dunkande tinningar.
Klockan är nu 9 och pannkakorna slokar och kräver kylskåp. Inget tecken på liv en våning upp.
Jag häller upp kaffe i fina koppen och hinner ta några giriga klunkar, kisandes mot solen innan det faller ner blommor från nyss vattnade ampeln rakt ner i kopp.

Vid 10 ropar jag att bordet är dukat med gäll röst. Tonåring och sambo tumlar nedför trappan.
-Får man sitta vid tvn och äta? Undrar sonen med sylt kräkandes ur pannkaksrulle.
-Vi sitter ute svarar modern milt. Tillsammans!
-Men åååååå, det är ju aaaassoligt osv.
Alla placeras dock i utesoffan och lugn råder tills sambon presenterar ”ett roligt förslag på semester i Dalarna”. Då självantänder son och rusar in. Dålig stämning uppstår. Sedan går rangliga bron upp i jobbtempo och googlar på semester på allt från Gotland— till ”en liten bortglömd pärla i Italien” som det står när man läser på. Inget bokas pga allt.

Lagom till middag när son och mor smyggrimaserat över matjessill och far kokat färskpotatisen lite för kort tid rör sig planeterna något mer som vanligt.
Första semesterveckan alltså. Man lär sig aldrig. Familjeuniversumet måste rista lite innan alla planeterna hittar sina nygamla ledighetsbanor lite närmare solen.
I augusti brukar vi vara i fas innan big bang aka skol/jobbstart inträffar. Men tills dess är det lång tid. En ocean av brända pannkakor, myggbett, olästa böcker och stirr mot horisonten.
Rangliga bron blundar och tänker på Einsteins”En kväll där alla är i samförstånd är en förlorad kväll”. Så jobbar vi. Kom igen semestern! Nu åker vi!