Kär funktionär

Ni står där på guppande bryggor och ropar att vi bara har 8 Simborgarmärken kvar till mål. Mitt i skogen med hembakta kanelsnurror och varm saft har ni försäkrat oss om att vi har bra fäste under skidorna. Utmed Vätternrundan klappade ni oss på axeln och bjöd på saltgurka och i en träddunge på Lidingö stod några utav er och sjöng gospel. Vi pratar om dig! Älskade funktionär! 

På alla lopp vi gjort är ni på plats outtröttliga, redo att hjälpa och stötta. Ibland skrattar vi tillbaka men ibland möter vi bara dina jublande heja-ramsor med ett utmattat ögonkast. Fast du ska veta att bakom den skräckslagna blicken vi ger dig när vi susar förbi dig i för hög hastighet nedför en Vasaloppsbacke bor en villkorslös kärlek. För utan dig som förklarar var bussen går, startbevisen hämtas ut och som skriker trevlig resa när vi trampade ut från Motala är vi och loppen ingenting. 

Då vi slutligen går i mål står du där och hänger en medalj runt min och tusentals andras halsar. Du ler, säger grattis och att jag har kämpat så bra. Där och då känns det som du övat in medaljcermonin just för oss.Vi tackar med gråt i halsen och drama i blick. Tusen tack älskade funktionärer och förlåt för att jag eventuellt vid något tillfälle kan ha skrikit jävla skitslask under Vasan. Det bara kom men en funktionär ser mellan fingrarna med barnsligt beteende och för det och för att ni är helt magiska är det ni som borde få med er samtliga medaljer hem.

Kommentera