Kära kossa!
Du tittar på mig på ett sånt där typiskt ko-sätt som antyder att du tycker att jag kunde göra bättre saker än att springa förbi din hage. Du kanske funderar på vad jag tänkte på? Jag tänkte på eventuella högtidstal jag skulle hålla till Anna och Sara i framtiden och blev lite rörd. Sen tänkte jag på dottern som bröt armen idag och på vilket fantastiskt land vi bor i där man får snabb och gratis vård som tar hand om såväl brutna armar som stukade mammahjärtan.
Du tittar på mina rosa kompressionskläder. Det har inte du. Skulle det vara skönt med en kompressionspäls? Kanske något för ko-klassikern som jag misstänker ni har i smyg. Hundra meter idissling, långblängande på stället, kast med liten bonde och kanske, kanske, när skymningen faller och ingen ser…en grande finale i hagen med ko-balett.
Men som sagt, det är bara en misstanke. Och blicken i dina koögon avslöjar inget.