Ett knippe heta dagar vid Gardasjön är över. Vi har bl.a hunnit med att köpa hatt i turistfälla, få P-bot efter att vi kände oss nonchalant italienska och bara ställde bilen härligt i vägkanten för att bada och just det…jag råkade låsa in mig på en ståtoalett på nöjesfältet Gardaland i 35 graders värme. Nu är vi tillbaka i alperna. Denna gång som inneboende hos en familj som min sambo bodde hos när han som ung jobbade i Österrike. Dom tar emot oss med öppna armar. Vår tioåring som har nära till fnissanfall har fått förmaningar hela vägen från gränsen att inte skratta om det bjuds på knödel eller någon annan mat som låter rolig.
-Knöööödel, här får du en knööööl, knöödelihoo! hörs från baksätet.
Det bjuds inte på knödel utan på kött i wienerdeg. Alla äter. Sambon kämpar tappert med tyskan vars glansdagar så att säga är förbi, sonen jobbar med engelskan och jag försöker tänka bort kattallergin och själva katten som jag inte vill ta upp när man blir så fint bjuden.
Kvällen avslutas med ett dopp i en turkos alpsjö. Den bara lyser mellan träden. På åttiotalet hade jag kunnat döda för att ha den på plansch.  Vi simmar ut till mitten av sjön och därifrån ser man bergen.  Höga och coola. Mannen i familjen berättar trampandes vatten om en tävling där han varje år på natten är med och klättrar uppför störtloppsbacken Hahnenkamm-rennen. Det är ett roligt äventyr lägger han till. Jag skrävlar om Vansbro och han kontrar med en cykeltävling där en man dog innan starten gått ens. Så brant var det tydligen.
Dom där loppen alltså. Vilka icebreakers dom är. Var man än är kan man bara dra fram dom ur rockärmen och plötsligt trampar man vatten i en alpsjö med en ny kompis och förstår varandra precis. Eventuellt drog jag av ett par minuter på min Vansbrotid för att glänsa men det håller vi inom gruppen! Locket på!