Sonens klass ska åka skridskor och klämkäcka mamman åker med och hjälper fröken att snöra sprattlande skridskofötter. I ishallen doftar det som i snötunneln i Torsby och jag blir lite varm i hjärtat. Längtar tillbaka till konstsnön och betongväggarna. Mitt i nostalgiruset saknar jag nästan vår instruktör Bob som tyckte vi var för dåliga för att åka i den lilla backen inne i tunneln samtidigt som han kraftigt ifrågasatte vår balans. Men, men som den härliga modern man ändå vill framstå som älgar jag ut på isen med skor för att skoj-jaga barnen. Med facit i hand: Jag kunde dött.