Är ledig från jobbet en vecka. Första gången jag är hemma med åttaåringen på höstlovet. Har målat härliga inre bilder om sena, pratsamma frukostar och mysaktiviteter. Sonen vaknar prick 7 och vill ha akuthjälp med en app som inte funkar. Jag är döende efter att unnat mig att se på Homeland, säsong 2 till 2 i natt. Man är ju ändå ledig och har sovmorgon. Kan inte somna om utan går upp, steker kanelplättar och tänder ljus. Fem minuter senare är frukosten över för sonen som inte alls vill läsa GP med mig. Sedan kommer höstlovsledig barndomskompis med 3 barn och hund. I 6 timmar är det kaos. Äpplekrig på tomten, hund på rymmen och mitt i allt blir jag skjuten 2 ggr med en skumgummipil i pannan. Känner hur hjärtat rusar, tinningarna dunkar och att jag just i den stunden inte alls tycker om djur och barn. En riktigt ful känsla jag vet. Barndomskompis åker hem och åttaåringen summerar strålande detta som världens bästa dag. Det enda jag kan tänka är att jag måste bli bättre på att vara ledig. Inte få panik för oreda, smuts och stök. Jag lovar här och nu att bli en avslappnad människa som tar kaoset i famn. Ska bara städa lite först.