Vrider ur det sista av semestern i vår västkustpärla. Vi njuter av sol,salta bad och KRABBFISKE. Denna ädla sport. Våra barn deltar ett tag med liv och lust. Sedan tar jag,syrran och svågern över. 
Vi proffsagnar med köperäkor från fiskbilen och drar upp badvikens samtliga klobröder. Våra spänner är överfulla. Imponerade promenadsällskap passerar och hummar kring hinkarna. En stockholmspappa försöker ta upp kampen med ost på sin klädnypa. Han skojar med mig och syrran men möts av kritiska yrkesfiskarblickar. Vi jobbar helt utan distans med två spön var och skriker till varandra att vi ”har tre på samma nypa”. 
Vid ett tillfälle blir min syster så hög på fiskelycka att hon nästan ramlar i. Hon kanar på berget och vår håv flyger i vattnet, fisket stannar tvärt av och vi ser plötsligt oss själva utifrån. Tre vuxna barn som med stora kroppar dundrar runt osmidigt på klipporna och känner sig som männen i Deadliest catch. Lite skamsna samlar vi ihop våra barn och häller högtidligt ut vår fångst på en klipphäll så krabborna kan vansinnesrusa mot sin frihet. Vi kanske inte är bäst på triathlon men i krabbfiske finns det ingen som slår oss. Ost förresten…..amatör.