Efter en veckas sjukdom och tillika djupdykning i julgodisskålen är det dags att vara tydlig mot sin frejdiga kropp. Att gå upp 05:50 och springa är en ordentlig markering. Känner mig tuff och unik när jag joggar ut med ball musik i öronen. Möter halva stan i reflexväst. Vi är många som har bestämt oss. Jag ångar på och när jag kommer hem känner jag mig oövervinnelig i ett par sekunder innan magen säger ifrån. Ty julgodiset som kommit in måste också ut i rekordfart tydligen. För till syvende och sist är det alltid kroppen som bestämmer.