Tillbringar några dagar på en grekisk ö-pärla. Havet illblått, poolen oändlig och prästen i lokala butiken pratar helt stillsamt med kassörskan. Här finns alla kroppar. Superdeffade paret med sina barns namn tatuerade på höften, öltrinda tysken, snövita kulturbritten som läser svår litteratur i skuggan och cowboydansken iförd just westernhatt dygnet runt. Sedan har ni mig. Jag är en blandning av alla dom andra. Håller in magen på poolkanten, blåser upp badring till övertända sonen och kämpar för att inte balla ur på buffén. Jag gillar inte att studsa runt i bikini och kasta boll utan kränger raskt på mig en flygig tunika så fort jag ska förflytta mig en längre sträcka. Men när jag tränar i hotellets gym och gör plankan på heltäckningsmattan där, om man analyserar lukten många svettats före mig,känner jag något. Jag kanske inte är supersmal och utmejslad men jag är stark. Den här hemmakroppen kan lyfta tungt och cykla långt. Den säger heller inte nej till färska skumbananer och Cola zero dagen före tävling. Det här är en kropp som lever ett väldigt härligt liv helt enkelt. Respect till er som alltid tackar nej till livets goda! Ni är fantastiska och så snygga i bikini. Jag avundas er djupt. Glöm dock inte att då och då turista hos oss på den mörka sidan. Det finns choklad och bubbel här!