Helt klädd i kompression är det lite I-landslyx att glida förbi busshållplatsen i bil, där trötta och frusna väntar på att få komma iväg till jobbet och till tidiga morgonskiftet. 
Att ställa klockan på strax efter fem för att träna, vem gör det?! Jag, tydligen denna hösten. Fem gånger till ska det hända minst, säger vår tränare och coach Jennie, som är en av grundarna till Rootcamp. Utomhusträning i alla väder. I vår grupp är vi bara tjejer. Vi hälsar på varandra och jag inser att jag är hopplös med namn. När hände det? Kanske har det att göra med att man i vuxenålder även ska försöka komma ihåg: väninnans syrras barns namn. Vars dotter är döpt efter väninnans syrras mans gammelmoster som var kallskänka och arbetade på Amerikabåtarna. 
Hur som helst är det inte roligt att träna så tidigt på morgonen – för jag är så stel och dålig på att springa. Orkar ingenting. Även om jag är med på allt. Det har så klart att göra med att jag inte ätit något. Absolut inte att jag inte är bättre tränad en så. 
När vi i utomhusgänget säger hej då till varandra är jag såå nöjd. Jag älskar att träna tidigt.  Jädrar vad grymma vi var! Lite ledsamt att vi nog inte hinner ses på söndag, då jag och Anna planerar att vara trötta från Mariefreds Kungliga Triathlon. Men snart är det onsdag igen. Då ses vi kl. 06.00!!