Mina föräldrar tittar förbi under eftermiddagen för att återlämna rusig Lisebergsson. Vi pratar och sedan åker dom hem. När dom åkt upptäcker jag följande: Kläder som låg slängda är vikta, silen i vasken är kliniskt ren, vår rörigaste rabatt är rensad och mina vilda pelargoner är ansade(läs snaggade). Jag såg inte när det hände. Allt hemma är liksom lite prydligare. Disktrasan-kliniskt ren, kranen gnistrar och handduken är hårt vikt över ugnsluckan. Mitt hem har fått sig en touch av mammas hand.
Handen jag aldrig ärvde. Kan plockande mammahanden hoppa över en generation?!? Det måste ha blivit så. För mina händer är usla på pelargonklippning och wettexuppfräschning.
Mina händer vet inte vad som är vad i rabatten än mindre kan dom vika t-shirts helt släta. Mina fingrar kan dock urskilja godissorter i en påse läskigt exakt utan att se och ovetandes starta rattvärmaren mitt i sommaren. Det ni! Kanske fick jag icke kalibrerade clownhänder istället. Händer som inte riktigt jobbar i grupp.
När vi simtränar undrar coach Malin ofta vad vänsterhanden gör. Jag har ingen aning. Kanske drömmer den sig bort från brungrönt vatten och russinhud. Den vill gå sin egen väg och jonglera på cirkus eller nåt. Men fram till Vansbro måste den sköta sig och leda armen framåt. Efter det elitsatsar vi fullt ut på clowneriet! Det blir som att komma hem.