Manliga meriter

-Asså jag kör ju en del karate…. Han säger det som den mest självklara saken i världen. 
-Jaha! säger jag och undrar var mitt lunchsällskap kör sin karate. 

-Näeh det är ju 13 år sedan sist.

-Så du tränar inte karate nu då?

-Nej inte JUST nu ler han som inte varit i sin vita overall på över10 år. Men man har ju det i sig lägger han till. Jag ogillar att säga att vissa saker är typiskt manligt men det här med gamla meriter. Där har ni en annan syn än de flesta kvinnor. 

Har ni åkt skateboard i ungdomens dagar kliver ni glatt upp i rampen, ni känner att ni kan crawla perfekt trots 20 års vila och eftersom ni löptränade som barn drar ni gärna milen på första passet på 20 år. Avundsvärt och lite smärtsamt på en gång.

 En kompis till mig som jobbar på akuten berättade i somras om alla 40-åriga män som skadat sig när de ”gjort volter” på studsmattan. Vi älskar er och er osvikliga tro på er själva. Men ibland brister det ändå lite i oss när vi ser er tacka nej till skidskola tack vare lägerveckan på Hovfjället i sjuan. Det är närmare till gipsvaggan när man är vuxen och det är väl ändå, i ärlighetens namn ett tag sedan 360-trixet satt som en smäck. Kanske borde vi tjejer tro på våra gamla meriter som ni. Fast vi orkar inte slå oss och krossa illusionen. Det räcker ju att vi vet att vi har en perfekt serv….. För man har ju kört en del tennis.

Kommentera