Medaljens baksida

Då drar det ihop sig kan man säga. 64 000 löpare är anmälda till Göteborgsvarvet. I morgon klockan ett släpper vi lös helvetet. Göteborgsvarvet är nog ett av det roligaste loppen man kan anmäla sig till. Är det något Göteborg kan är det att heja. Att springa upp för Avenyn och highfiva sig upp till Poseidon är grejer det. 

Just det där med att springa är lite av problemet för mig. Mina knän fixar inte asfalt. Vid tillfälle fick jag höra att: dina knän fixar inte asfalt. Du får bygga upp dem under ett år-minst! Tre månader fick knäna. Lätt dopad med antibiotika i kroppen och hästliniment på knäna bar det av. Mitt första och sista Göteborgsvarvet sprang jag för fyra år sedan. Som längst hade jag sprungit 8,5 kilometer – men hur svårt kan det vara? 

Min familj var chockade över detta utspel. Min mamma som är gammal historielärare drog paralleller med det första maratonet som sprangs under antikens Grekland. Då budbäraren föll död ner. Kanske var jag mer levande än död när jag kom i mål på Slottsskogsvallen. Hästliniment gjorde ett fantastiskt jobb. Jag hade ingen känsel i benen. Istället hade jag svullna stockben i flera veckor efter. Pennkjol och joggingskor blev ett nytt mode på jobbet. 

Man ska ha respekt för distansen man tar sig an. Men inte tveka för utmaningar, man klarar mer än vad man tror. Hoppa hästlinimentet och satsa på en bra hejarklack i stället. 

Imorgon ska jag klappa fram Karin till seger. Jag ska skrika och heja för allt jag orkar på alla mina duktiga vänner och andra som springer. Medan Anna kör TV. 

Lycka till! Nu går vi för guld.

2 Kommentarer

  1. Cami den 29 maj, 2015 kl 19:21

    Tusen tack för klappen!

    • Sara Vahlberg den 29 maj, 2015 kl 21:30

      Any time Cami! Alltid till din tjänst.

Kommentera