Sitter på möten med spännande människor från huvudkontoret i Stockholm. De berättar om saker som i
allra högsta grad intresserar mig och ÄNDÅ försvinner jag i väg. Smygläser mail från Karin och Sara. Kan inte stoppa tankarna som målar upp allt från laktosmage i spåret till vasaloppsvädret och det mesta där emellan. Vid två tillfällen under mötet får jag arga ögat av chefen. Försöker skärpa mig och fokusera. Jag vill nog med detta mest be om ursäkt för hela mitt väsen den här veckan. Rent fysiskt är jag där jag ska. Lämnar på skolan, sitter vid mitt jobbskrivbord, äter middag med familjen och deltar i konversationer. Psykiskt är jag en nervös spillra. Jag levererar helt enkelt inte men håll ut nära och kära. När vi är i mål och knäcker ett par ostar på lördagkvällen kommer vi att vara precis som vanligt igen. Kanske bara lite malligare och med mycket stelare ben.