Minneschips 

Med röst i gränslandet till falsett summerar sonen Bockstensmannen, Varbergs fästning och bad i havet på under en minut. Dagens skolutflykt har varit en succé! Han skuttar på smala pojkben bredvid mig på gatan och mitt hjärta svämmar en skvätt. 

-Vad blev det för souvenir då? frågar jag rusig inifrån mitt kärleksmoln.
Under dagen har jag med tänkt på min egen skolutflykt med exakt samma rutt då jag köpte en nyckelring av tjärat rep till min familj. För när vi reser kommer det minsann gåvor med tillbaka till dom som inte åkte med. Det är sedan gammalt. 

Pojkbenen slutar skutta.

-Mamma! Du kommer inte tro dina ögon! 13 kronor styck kostade dom! Det var rea!

Han stannar och rafsar i väskan. Jag blir uppspelt. Upp ur väskan kommer en påse potatischips.

-13 kronor mamma! Värsta rean stryker han under.

-Men du skulle ju köpa med dig ett minne! Vi står mitt i gatan. Chipspåsen glittrar i solen. 

-Det fanns inga bra minnesgrejer i butiken och jag kommer ju ihåg resan ändå. Han trycker chipsen mot bröstet. 
Jag drar en lång, lite ilsk förklaring till varför man köper en liten souvenir när man är på utflykt. Tioåringen och jag möts inte alls. Han har ju fotat fängelsehålor och tagit selfies på stranden. Helnöjd! Så tänker jag på mig,Karin och Sara. När vi hade simmat Vansbro och det var kö till t-shirtstånden med Vansbrosimmettryck knallade vi bara lojt förbi rakt in på Lyco och köpte smink, parfym och hårprodukter istället. Inte mer med det kände vi. Chips och ögonskugga är kanske dom nya nyckelringarna. En målgångsselfie på det och vi är i hamn. Resan kommer vi ju som bekant ihåg ändå.

Kommentera