Jag hade tänkt att vi skulle städa i trädgården, men städning betyder ju olika för olika människor.
– Ska vi inte ta bort de där träden, säger maken drömmande? ”Träden” är åtta tujor à 6 meter, klockan är halv fyra på söndageftermiddagen och helgfriden har sänkt sig på alla andra ställen i området. Jag inser att Motorsågsmannen har vaknat. Jaha, ja. Ett vårtecken, så gott som något.
Det började för ett antal år sedan när köpte vi ett litet sommarhus. Det var ett dödsbo, vilket innebar att inredningen ingick i köpet, med allt från gamla kalsonger till odiskade stekpannor. En dag när vi rensade där kom maken ut ur källaren med ett tjut.
– Kolla, en motorsåg!!!
– Kan du något om motorsågar? frågade jag klentroget. Vi bodde i lägenhet i stan på den tiden.
– Skojar du? Jag kan ALLT om att fälla träd! sa han med pondus. Sånt här gjorde vi SKITMYCKET i lumpen! fortsatte han, som om det skulle vara svaret på allt.
Man tror att man känner en människa, men när han försvann in i buskaget med höjd motorsåg fick jag en ny insikt. Jag var gift med Motorsågsmannen. Jaha.
Sen dess dyker Motorsågsmannen upp ibland, som idag t ex. Vips står sågen, hörselkåporna, kedjeoljan och bensindunken framme.
– Ska vi inte…vi kan pröva bara på en? säger han vädjande när han idkar vapenvård, dvs tar isär motorsågen och sätter ihop den igen medan han förstrött nynnar på ”Kungens lilla piga”.
En tuja blev det. Och lite annat krafs. Och städat…ja så fort vi har tagit bort de stammar, kvistar och flis som täcker i princip hela trädgården, så kommer det bli jättefint.