Alltså, jag hade verkligen planerat annorlunda. Men så blev det bara inte så. Med hamburgerdressing pumpande i mina ådror efter en vecka i Norrland med grillsnusk från Frasses, Korvgubben och Krysset borde verkligen mitt vuxna jag ha större inflytande. Men jag lider kraftigt av prokrastenering. (Tyvärr inte bara under semestern. Diagnosen slår ofta till i vardagliga livet – konstigt!). Hur som helst när alla efter en natt på hotell, fått packa in alla saker i bilen igen. Checkat ut efter att alla i familjen fått bajsa. Bråkat färdigt om vem som ska sitt var i bilen, med hotande huttande näve och ett ekande skrik över parkeringen – du fick sova överst i våningssängen, får jag frågan om jag sovit gott på hotellet. Ja, jo tack! Men skamset erkänner jag att jag aldrig gick ner till gymmet.
MEN SARA!!
Bullrande skratt rullar på parkeringen. På bred norrländska säger vår vän att han också tänk gå till gymmet men att när han satte sig upp ur sängen tänkte: Naa, inte ida!
I morgon är en annan dag säger min man och ler. Det är då jag hör bakgrundslåten till mitt liv sjungen av självaste Christer Björkman.