Rådande sommarvärme gör att fler väljer att visa hud. Ibland mer än nödvändigt. Det tycker i alla fall min mor när en lätt överviktig man iklädd minimal badbyxa kliver in i restaurangen vi sitter på. Så går man då rakt inte klädd bland folk fnyser min mor. Hennes syster, dvs min moster, tycker det var trevligt. Det putade lite.
Detta ekivoka samtal blir början till en diskussion under släktmiddagen. Då jag håller med min mor undrar min svåger om jag är emot män i bara överkroppar. Svar: JA!
Jag tycker inte det är okej att gå med bar överkropp på Avenyn.
Diskussionen blir högljudd och vi hamnar i värmebölja, skärseld, döden och Limbo. Min man undrar stilla hur förhållandena är i Limbo. Släkten häxskrattar i kör och undrar om min man inte är döpt och om han har funderingar på ett tredje alternativ till himmel och helvete. Limbo är nämligen det ställe där odöpta barn hamnar sägs det.
Under skratt inser jag att jag inte är så konsekvent i mitt tyckande om naket manligt. Likt limbo kan jag tänka mig alternativ. För om min mosters höft inte varit ett problem skulle jag föreslagit min moster att börja elitsatsa. Alla tycker inte som jag, att 27 grader kl.8:00 är för varmt för en springrunda. Därför tror jag att min moster skulle gillat morgonens promenad bland lätt joggande vältränade bara bringor.