Du ville börja i small groupsträningen Anna!?! Jag blir helt tagen på sängen när instruktören, mest för att jag nickat artigt när hon försökte sälja in mer träning, helt kallt antagit att jag är anmäld, klar, ja att jag nästan betalt extrakursen med PT. Istället för att tacka nej svamlar jag. Långa haranger om att jag ska byta arbetstider, tycker det är lite dyrt och att det inte passar så bra just nu. Sedan köper jag mig tid med meningen:Kanske nästa månad. Min snälla träningskamrat Magnus som förvånat följt min show på lite avstånd skyndar till undsättning men blir på kuppen nästan anmäld han också. Vi snudd på flyr ur träningslokalen. Imorgon ska PTn som inte gav sig ringa mig och kolla så jag inte ändrat mig. Då MÅSTE jag vara en sådan där stark människa som säger nej utan laddning. Inte för tveksamt,inte för hårt och absolut inte med okontrollerat hög volym. Ett simpelt nej utan tillägg. Övade mig på en kille som värvade medlemmar till Naturskyddsföreningen tidigare ikväll. Först fick jag ur mig ett ganska bra nej men sedan följde jag upp med att jag redan stöttar Läkare utan gränser och att det räcker med en grej i taget liksom…. Som om han bryr sig om det. Näeh! Nu sätter jag ner foten. Här ser nu en som kommer tacka nej till PT!! Fast vem vet… Det kanske passar bättre längre fram.