Nollningen

Jag har bytt gym. Lämnat Sats efter många trogna år och köpt kort på Nordic Wellness. 44 år är jag, borde vara trygg och sval när jag nu knallar in genom dörren på mitt nya styrkeställe MEN det är jag liksom inte.

Känner mig anspänd när jag byter om. I omklädningsrummet sköter jag mig dvs trampar inte över skogränsen och tar inte upp 10 meter med mina grejer vid skåpet. Tittar mig i spegeln och ser en människa som har haft på sig för varma kläder till gymmet (alt har skenat in i klimma) och redan dryper av svett.

Försöker se lite oimponerad och slö ut, på insidan hysteriskt skällande hund. Jag hittar inte ingången till gymmet. Irrar igenom en restaurang och in i en butik med tenniskläder. Bläddrar bland kjolar och jazzar vidare. Hamnar på padelbanorna och låtsas leta efter någon. Patetiskt jag vet.

Får förnedringsfråga en tuff muskelkille som skakar pulver i en shaker. Då ska du ha med dig att jag provtränat här förut men helt förträngt hur man kommer in.
Väl inne gäspar jag mig förbi repan och lägger kortet mot läsaren eftersom jag tror att man måste göra det för att komma in. Det behöver man inte. På maskinens display lyyyyyyser texten:”Anna Spolander Let’s deal” aka Hej snålgris! Du har köpt träningskort för halva priset! Det tjuter till jättehögt så alla i repan vänder sig om och tittar på rultan vid dörren.

Väl inne frågar löparbandet ”är du kvar?” när jag står på det, jag fastnar med handduken under sitsen på roddmaskinen och ena ärmen på min t-shirt hakar i handtaget på bröstpressen. Jag får nästintill klippa mig loss. Från oklarhet till oklarhet. Ingen annan råkar ut för konstiga grejer därinne. Det är som om gymmet testar den nya. En nollning som jag måste klara för att komma in i gemenskapen. Avslutar med stakmaskinen och pressar mig så att mitt ansikte går mot lila. Efter mig ska en kille staka. Ser hur han säger ngt men jag hör inte pga P3 Dokumentär svinhögt i lurarna.
-Vaaaaaaa? skriker jag.
-Du har en fulländad teknik! Han börjar staka i dubbel hastighet.
-Tack jag har ju åkt lite längd och såååå (onödigt svar som ingen hör)blossar jag samtidigt som jag liksom glider därifrån.
”Fulländad teknik” alltså. Det är inte det sämsta.

Nämen jag bokar väl in mig på ett pass i morgon för här är vi bekväma och hemma på nya placet. Snark vad avslappnad jag är. Så i morgon får Nordic (vi stammisar orkar inte uttala hela namnet) surra allt som surras kan får då ska Papphammar träna igen. Ska bara memorera vägen in i lokalen. Haj!

Kommentera