Om en vecka har vi två timmar kvar till start i vårt första riktiga triathlon. Vet redan nu att vi kommer vara inbillningssjuka, ha ångest och känna oss svagare än någonsin. Att vi dessutom fick se tiderna som de flesta går i mål på gör inte saken bättre. Den tiden är betydligt snabbare än den vi tänkt oss för vårt lag. Men Sara som är admin i vår grupp har planerat vår sista träningsvecka minutiöst. Redan i morgon ska vi prova på en ny träningsform. Vi har också gjort ett byte i vårt lag. Blennermark utgår och in kommer vår cykelcoach Camilla. Karin har fått förhinder och i vakuumet som uppstod kom vår nya medlem som en skänk från ovan. Camilla är ju typ proffs, Sara är terminator och jag är mest rädd att jag ska sabba för laget. Lite så ligger landet just nu. Fast jag tänker lite så här. Vi kommer kanske i mål bland de sista men vi kommer också gå hem sist från den efterföljande festen. Det kallar jag tydlighet!