Karin lever härliga livet i New York och jag och Sara är med så mycket via mail att det nästan känns som att vi just nu sitter bredvid henne på Broadway rörda till Phantom of the opera. Istället hänger jag med hjässan full av hårfärg i en soffa i Kålltorp. Sprang åttan i eftermiddags och det var så tråkigt utan mina vapensystrar. Jag tonårshimlade med ögonen åt raksträckorna, bytte musik till dokumentär, till pod om brottsutredning men då blev jag rädd och bytte tillbaka till musik igen. När vi springer ihop berättar Sara handlingen ur någon utav alla sina böcker hon skriver, jag har fullt upp med att andas och Karin boostar gruppen med sina superstudsiga ben. Då känns åttan kort. Idag var den väldigt lång. Detta trots att jag tänkte roliga tankar om vår just bokade resa till Långberget. Strax står vi där i snålblåsten på vingliga skidor med vår mentor Bengt-Åke! Wihoo! Vad är väl förresten ett höstkysst NY mot ett svinkallt Värmland i december?!?