Så var det dags att köpa nya löparskor. Går till proffsaffären och får springa på löpband och få fossingarna synade i spegelglas. Hör ingenting av vad den trevliga försäljaren tycker om mina fotvalv eftersom jag är helt blockerad av att inte bara mina hålfötter syns i spegeln utan även strumpludd. Försäljaren pratar på om lästutjämning och vinklar på knäna och jag ler och ler, men tänker egentligen mest på vilka jobbsamtal jag borde ha ringt. Han pratar med mig om mitt skoval med ett allvar och insikt som om vi står inför en förestående hjärttransplantation. Till slut tar han fram ett par skor som  – om man räknar in alla parametrar (och de är många)  – borde passa både mig och min löparstil. Rosa. Fina. Passar min träningsjacka. Jag tar dem.