Känner mig lite slö i dag. Lite efter. Som att man inte säkert har kläder på sig MEN det har jag. Lite mismatch med skorna i dag bara. Skulle varit det bruna men jag tog dom svarta. Det bara blev. Redan tidigt i morse visste jag hur jag skulle känna i dag. Jag har varit där förut. Min bror också. Fast inte som nu. Han har förlorat sin älskade och jag en svägerska. Hon var sjuk och han berättade om hennes sista timmar i går. Min bror är så klok sa en massa bra saker. Han kommer överleva, gå vidare. Han är stark. För kärlek har oanade krafter, krafter som kan ta oss långt. Vi bär alla på kärlek och oanade krafter. Jag tänker att min extra kraft att ta mig runt Tjejvasan på en hyffsad tid heter Karin och Anna. Vår vänskap kommer ta oss runt tillsammans. Anna först, sedan Karin och så jag. Kanske kommer vi turas om att dra för Bengt-Åke har lärt oss hur man gör. Och hinner vi inte träna innan vi står där i Vasan så får vi gå på vilja och inre kraft. Blir det riktigt tufft tänker jag på min pappa. Och när jag missar något så obetydligt som att ta det bruna skorna i stället för det svarta tänker jag på min svägerska. Hon fick aldrig välja.