Att åka till Åre för att åka längd kan tyckas vara slöseri. Det tyckte nog skiduthyrningen i Åre By också som gav mig utrustning från sent 80-tal till en mycket billig peng. Nåväl, knappast fräckast i spåret och med dotterns vindjacka stl 14 år, smög jag omkring och letade spår i Björnen-området. Dristade mig t o m att fråga en stockholmare om vägen (en sån som säger ”tjiidspår” (med amerikanska r) istället för ”skidspår ”) och fick avmätt pekande med staven till svar. Hej och hå, ut i spår, 2 plusgrader och lite ensamt utan Anna och Sara. Men, för alla er som undrar när vallningsfria skidor från 80-talet är rätt: idag var de det. Som en fluga utan koll på tyngdlagen gick jag uppför backarna och på flacken hände det otroliga att några faktiskt gick ur spår för att jag kom. Jag åkte typ för fort för dem. Det är förmodligen det största som har hänt i min skidåkarkarriär.
Hälsningar Glad 40-åring med ocool utrustning