Idag målade Anna och jag upp bilder av hur det ska bli att prova våtdräkter snart. Alternativen ”filma och lägg upp på bloggen” och ”prova i hemlighet i kompakt mörker” kändes lika troliga.
Lite senare besökte jag en sportaffär och råkade få se en obekväm man med förtjusande rondör krångla sig i en våtdräkt med ormliknande rörelser och olycklig uppsyn. Bredvid honom stod hans kritiskt granskande fru och höll upp provhyttsdörren alldeles för mycket och länge.
Jag kände med honom. Ville säga att det löser sig. Han har i alla fall inte lagt upp en glad bild på nätet där våtdräkten sitter bakochfram.